
Vad är egentligen "sociala svårigheter" vid autism?
Här beskriver vår leg. psykolog Malin lite mer om vad sociala svårigheter kan innebära. Malin arbetar med utredning och behandling och träffar många personer med autism i sin kliniska vardag.
Autism innebär skillnader i socialt fungerande gentemot en neurotypisk person, som kan betyda att man har svårt att läsa mellan raderna och uppfatta kroppsspråk och ansiktsuttryck, svårigheter att skapa och navigera i relationer samt att det inte är självklart hur man förväntas bete sig i olika sociala sammanhang.
Det är lätt att få en bild av att man måste vara både osocial, oempatisk och sakna vänner för att ha autism, och det stämmer inte någonstans.
De allra flesta vuxna med autism som jag träffar i min kliniska vardag är plågsamt medvetna om att de fungerar annorlunda i sociala sammanhang, och har känt sig utanför hela livet på grund av det. Vill någon ha det så? Nej, precis som alla andra vill man bli accepterad och omtyckt och samhället ställer ju krav på att vara social. Det är därför vanligt att utveckla sina egna små strategier och tricks – medvetna och omedvetna – för att navigera i en neurotypisk värld.
Det här blogginlägget är till dig som läst beskrivningar av autism hos sjukvården, kanske har fått höra av en vårdgivare eller anhörig att du kan ha autism och vill få exempel på vad “sociala svårigheter” innebär i praktiken.
Tänk på att texten inte är ett officiellt diagnostiskt test utan bara observationer från en psykolog som (mycket gärna) arbetar med autistiska personer. Ingen av strategierna är heller negativa. Texten är till för igenkänning, inte en uppmaning att förändra hur man är.
Hur “sociala svårigheter” kan te sig
- Man blir formell: Många autistiska personer tycker att det är bekvämt med det bestämda och förutsägbara. Vissa kan därför hålla hårt på formella och universellt accepterade sociala artigheter (tack, adjö, trevligt att träffas, ta i hand), även i situationer där det inte behövs. Svårare har man för det icke-formella och intuitiva där det inte finns en regelbok och där andra kan skämta eller vara oförskämda på ett “familjärt” sätt. När passar det att göra vad?
- Man blir övertydlig: Har man svårt att läsa mellan raderna (veta vad någon annan vill eller känner utan att de uttryckligen säger det), underlättar det om andra är raka och tydliga så det inte finns något utrymme för feltolkningar. Man vill slippa gissa, och många blir irriterade av att förväntas göra det. Därför kan många bli raka, tydliga och vilja förklara mycket för att slippa risken att andra ska misstolka en.
- Oro och att fråga om råd: Social ångest, att man går igenom sociala interaktioner före- och innan de ska ske, är vanligt. För man vill undvika att göra fel, men det är svårt att veta hur det ska bli rätt. Många rådfrågar därför andra vad saker betyder och “små” uppgifter som att skriva mail kan bli tidskrävande för att man fastnar i precisa ordval.
- Umgås kring ett specialintresse eller en aktivitet: Man kan ha svårt att umgås i oplanerade lösa sociala sammanhang där man bara “hänger”, men lättare att umgås kring ett specialintresse eller en specifik aktivitet med tydligt tilldelade roller.
- “Jag tar in allt”: Är en mening jag har hört många gånger, av autistiska personer som blir överstimulerade i sociala situationer. Det kan vara kroppsspråk och ansiktsuttryck man ser men inte förstår var de kommer ifrån eller hur man ska svara på dem, men man vill hemskt gärna vara omtänksam och det blir därför för mycket. Många blir överväldigade av alla ljud, rörelser, lukter och intryck som kommer med folksamlingar. Att bli väldigt trött och behöva återhämta sig långa perioder är vanligt.
- Läsa på kring kroppsspråk och beteende: Ett sätt att försöka förstå outtalad kommunikation som inte kommer naturligt. En del övar ansiktsuttryck och tonfall i spegeln hemma, eller försöker medvetet använda ögonkontakt och le mer i sociala sammanhang, för att de läst att “så ska man göra”. En del kollar på youtubevideos eller läser böcker om kroppsspråk och beteende.
- Undvika: Ibland är det bara så att man inte vill utsätta sig för krävande eller tråkigt småprat och folk som inte delar ens intressen, och det är okej. När sociala sammanhang antingen är ointressanta, svåra att navigera eller inte belönande väljer många helt enkelt att undvika dem eller sitter tysta igenom och lyssnar på andra.
Vissa kan känna igen sig i mycket, andra i lite. Ibland är det skönt att få prata och bolla sina tankar, och hos oss kan du boka in samtal hos psykologer som har lång erfarenhet av autism.
För att boka ett introduktionsbesök kan du klicka här, vill du läsa mer om psykologisk behandling kan du gå vidare här.